ja precis som rubriken lyder känns min nuvarande gravidittet. skorpan är så efterlängtad men samtidigt så har jag aldrig mått så åt skogen.
hur kan en människokropp som ändå är skapt för fortplantning bli så sargad och förstörd just av en graviditet.
jag har väl inte riktigt accepterat det ännu men har fått inse att jag inte klarar mitt vardagsliv med jobb och familj längre. jag har accepterat att jag kommer ha kroniskt ont fram tills det är dax men så ont som jag får i nu läget är det inte värt. tror nog inte heller det är bra för mig och i förlängningen för skorpan. skorpan borde ju påverkas på ett eller annat sätt av hur mitt allmänntillstånd är.
jag känner mig fruktansvärt misslyckad just nu. och är fundersam över hur anknytningen till skorpan kommer att bli. rent realistiskt tror jag inte det blir några som helst problem med anknytningen men samtidigt snurrar tankarna runt. har man mått så superkasst under graviditeten, blåser det då bara bort efter förlossning och rosa schimmer uppstår eller finns bitterheten kvar??
som sagt många tankar och negativa/deppiga tankar som övergländer delar av lyckan av att vara gravid och önskan om en till familjemedlem.
idag på vattengympan prata jag med sjukgymnasten och hon sa att det tar ett tag innan bröstet/själen/hjärtat accepterar de begränsningar som kan uppstå vid graviditeten. och som sagt jag har väl inte/vill väl inte inse mitt läge. men men.
jag ringde i alla fall och fixade en läkar tid till utökad sjukskrivning. just nu jobbar jag 4 timm per dag fem dagar i veckan. så vi får se var detta slutar..... det är ju sjuuuuuukt lång tid kvar tills det är dax och jag är rädd för att "gå ner mig" om jag går hemma länge och blir rastlös och deppig...
jaja det blev ju ett jävligt glatt inlägg men men va tvungen att ventilera lite.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar