jag har nu varit sjuk en tid med tillhörande sjukskrivning. och jag har märkt att jag blivit väldigt värderande om min familj. jag har ju alltid satt dem främst. men nu när jag varit hemma och sjuk har jag börjat sakna dem något fruktansvärt. jag mår riktigt dåligt när de inte är hemma hos mig. jag saknar dom så in i norden och vill krama och pussa på lillfisen hela tiden. så fort karln kliver ut genom dörren blir jag gråtmild och saknar honom direk även om han bara ska gå till affären och vara borta typ 5 minuter.
jag undrar just var allt detta krav på fysisk närhet till mitt barn kommer ifrån. jag har börjat få ångest över när jag nu på torsdag ska börja jobba igen och därmed blir borta länge från mina killar.
jag tycker att det är väldigt märkligt hur mitt liv utvecklas. men allt går väl i perioder i ens liv kan jag tänka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar